There's one in all of us

Som trailer innan Harry Potter härom helgen visades en del ur Till vildingarnas land (Where the Wild Things Are), och jag hade en bestämd känsla av att jag sett vildingarna förut... Så idag upptäckte jag att filmen bygger på en gammal barnbok, och visst har man sett den när man var liten?

Men nu blir det alltså film av historien om pojken som i brist på självständighet och egna val - och efter att ha fått gå och lägga sig utan kvällsmat - flyr "hemifrån" till vildingarnas ö. De är oberäkneliga och i stort behov av en ledare. Pojken blir kung, men upptäcker snart att det inte är så lätt att styra andra.

Filmen görs av Spike Jonze, mannen bakom fantastiska musikvideor och I huvudet på John Malkovich, även om jag efter den vackra trailern (Arcade Fire!) trodde att det var Michel Gondry (Eternal Sunshine of the Spotless Mind, The Science of Sleep)som åter bjudit in i sin fantasivärld.

Jag tror att filmen blir fantastisk! Se den med nån du älskar - det ska jag*


I bara strumplästen

Så var de två första dagarna utan ortosen snart avklarade. Smärt- och gångträningsmässigt har det gått bra, men när jag tog av mig skon efter en lång dag igår blev jag nästan chockad över hur svullen min ankel var. Så idag var det jag som inhandlade stödstrumpor på apoteket. Halvvägs till femtio... Imorgon blir det sjukgymnastbedömning, och jag hoppas få beröm och lugnande besked angående svullnaden. För egentligen kan det bara finnas två skäl:

*Musklerna och därmed vadpumpen fungerar inte optimalt ännu, vilket gör att det venösa blodet stockas i benet. Blir troligen bättre efter träning.
*Jag har skadat venklaffarna under eller efter operationen, och får ha stödstrumpor resten av livet.

Hurra för benet!

I could eat a knob at night

Så var alla podcastsen genomlyssnade. För de oinvigda så är det The Ricky Gervais Show som fått mig att behöva dölja skrattattacker med hosta på bussen.

Programmet började som nåt slags paneldebatt av Ricky Gervais, Steven Merchant och Carl Pilkington, men utvecklades ganska snabbt till ett sätt att få höra Carls åsikter om saker och ting. Mannen bakom så många klassiska citat att det är löjligt att försöka återge dem - de är helt enkelt för dumma.

"At some point, something has had it away with a leaf" - ang hur vandrande löv blev till.

Säsong 1-3 är därmed avverkade, men tydligen finns det ytterligare temaavsnitt, där de valt ut ett ämne att dissekera per avsnitt. Till exempel har de ett avsnitt där de diskuterar medicin genom tiderna...

Så hem och lyssna nu, barn, men ha tålamod. Själv fastnade jag inte förrän kring avsnitt åtta, då man dels har vant sig vid de andras idiotförklaringar av Carl (han har ju faktiskt sig själv att skylla, även om det liknar mobbing ibland) och dels har Carls dagbok gjort sin entre.

Ohhh, chimpanseee-that-monkey-news!!! You little...

Magnificent!


Bara en vecka kvar nu...

I believe in the Kingdom Come
When all the colors will bleed into one
Bleed into one
Well, yes I'm still running

You broke the bonds
And you loosened the chains
Carried the cross
Of all my shame
all my shame
You know I believe it

But I still haven't found what I'm looking for
But I still haven't found what I'm looking for
But I still haven't found what I'm looking for


Traumalarm!

Blir bara jobb den här veckan. På kirurgakuten är det stressigt, men mest för att alla patienter är så olika. Brutet finger, skadade ryggkotor, metastaser i lever och lunga, dubbla handledsfrakturer, urinretention, buksmärtor,  etc... Och med tanke på väntetiden på röntgen måste man hålla väldans många bollar i luften samtidigt, och när man kommer hem är man osäker på om man råkade glömma bollen på rum 2, eller om den tidigare bollen kastades till fel avdelning...

Nåväl, det är i alla fall roligt och lärorikt även om dagarna försvinner. Just nu är det lugnt (ta i trä), så jag har kanske till och med tid att äta nån liten lunch idag.

Bibbi är tant på Ullared idag, och jag längtar verkligen till att få komma hem till Malmö med ett fräscht förråd schampoo, tvättmedel, matlådor och strumpor! Heja Bibbi!

Hmmph



Dylan träffar Tom Waits och Karl-Alfred efter en konsert. Stor humor i litet format.

Bland bukarnas brödraskap

Brutna ben, brustna bölder, bara bröst, buktande bukar... Bra bemötande blir betonat bland benhårda britsar. Bekväma, bordusa, brölande bukkirurger beslutar bakom bord - blyga, begynnande b-läkare bearbetar bland bacillhärdarnas biologiska boende. Bölande blindtarmspatienter baddas blöta, bukar besiktigas bland blågröna bylsor. Benet behandlas - bort, bakterier, bort! - bara bänkpress består. Backen bortåt bussen blir brant, bråttom bråttom! Behövandes bibbi besöks byns butik. Bland blåmögelostar basar babyn bland bratwurstarna. Blidkande betittas bruden, bestört blänger blicken bortåt berörd beundrare - besinning! Bakande bensinstationssommarjobbare bemöter bryskt blinda blandkatter bredvid bakdörren baktill bibbis barnhem. Brodern besöker bristfälligt.

Blir bibbi befordrad?
Befruktas burens bruna, beniga besittare?
Brister benets bandage?

Fortsättning följer... Finns fans?

Bästa buren

Då det var längesen nån förhörde sig om pinnarna har jag glädjen att meddela att de nio trivs och har det bra i Gislaved. De har blivit rätt stora och äter massor. Igår hade nynnen ätit upp deras mat, så istället för isbergssallad fick de ruccolasallad. Lite vardagslyx, sådär.

Eftersom de är så stora som de är (kanske 7-8 cm) och tycker om att klättra provade jag igår att ställa buren på högkant. De är ju aldrig på burgolvet, så varför inte? Ska bli skoj att höra responsen från de små idag!

 Detta...
...blev ungefär:

Ska ta en fotosession med de små liven snart, så att ni får se dem i all sin prakt. Flera av dem har blivit röda på benen intill kroppen, vilket gör dem än mer fotogenique!

Infektiöst och seriöst



Nu har den här rackaren börjat käka på mitt operationssår. Jag trodde infektionen hade lagt sig, men icke - staph aureus-bakterierna sover nu med fiskarna, men pseudomonas-jävlarna lever loppan. Så nu blir det ytterligare 14 dagar med antibiotika, och om inte det hjälper blir det intravenöst. Fan.

Skönt att man har en ortopedkollega som tycker att det är roligt att behandla sina kollegor, och slipper betala varenda gång man har problem...


Som packade sillar

Idag bär det av till Mellbystrand för en helg av slapperi, öl, mys, mat och förhoppningsvis sol. Jag har tagit bort min sista klack ur plasttstöveln, har blivit snabbare och smidigare på kryckorna, så just nu har jag inte mycket att klaga på. Förutom att bibbi jobbar -som vanligt - så hon kan tyvärr inte följa med.

På avdelningen är det lugnt på jobbfronten med relativt lite pappersarbete, men det betyder inte att det är lätt. Vi har flera patienter som legat här länge, och som haft stora svårigheter. En avled under natten och alldeles nyss skickade vi ned en patient till intensivvårdsavdelningen. Igår gick jag på mottagningen och fick ytterligare träning i att skära och sy, vilket på flera sätt är det roligaste med kirurgi. Det känns alltid lika bra att få till ett snyggt ärr...

Som dryckestips för helgen rekommenderas godingen här intill - Innis & Gunn! Lagrad på ek (till en början för att ge ölsmak åt whiskeyn som senare skulle lagras i tunnorna) som ger en underbart rökig, vaniljaktig smak. Det finns inget bättre att starta helgen med...

Nu blire lunch, sen ska jag stånka en stund på motionscykeln för att inte bli alltför försoffad.

Sen buss, tåg, bil -> Sommarstuga!

Naiv.Jobbar.

Saknar just nu:
Bastuklubben
Att springa
Lägenheten i Malmö
Alla vänner som åker på festival och har roligt
Alla vänner som stannar hemma och har tråkigt
Planer längre än till januari
En biljett till Paris
Meningen med livet, universum & allting

Har just nu:
Bibbi
Bibbis familj och vänner
Min familj (på håll)
Pengar (ja, faktiskt)
U2-biljett
Malmöfestival att se fram emot
Pinnarna
Ett trevligt vikariat
Optimism!

Barnet inombords

Nu har mina Hall of Fame-böcker med Don Rosa kommit! Så nu är det Farbror Joakim för hela slanten (Don Rosa har specialiserat sig på att teckna serier om honom, hans historia och liv). De är vuxna, roliga, vältecknade och lärorika! Mina favoriter är skattletarserierna, som oftast utspelar sig i andra länder i Farbror Joakims ungdom.

Totalt har det kommit ut sju samlingsvolymer av Don Rosa, och jag har nu de första två. På Bokus finns de övriga fem. Men man kan ju inte lägga 1000 kr på serietidningar samma månad...

Eller..?

Strålande småland

 
Det här är min utsikt när jag följer med systrarna på joggingtur i skogen. De springer och flåsar, jag ligger i gräset och läser böcker. Under de första veckorna har jag betat mig igenom Truman Capote - Frukost på Tiffanys, Erland Loe - Naiv. Super, Agatha Christie - Tio små negerpojkar, och håller nu på med Junot Díaz - The Breif Wonderous Life of Oscar Wao. Ingen av dem har varit mer än bra, men jag har förhoppningar om den sistnämnda. Imorgon kommer dock mina Kalle Anka-böcker - två volymer samlade serier av Don Rosa! - så bokläsningen blir nog förlagd enbart till pendelbussen ett tag framöver...


Ibland tar bibbi på sig min stövel. Sen går hon omkring och haltar och ojar sig över att det är varmt. Då känner hon lite sympati, men så snart den kommit av och hon kommer ihåg att det blir hon som får gå upp och köra mig till bussen kl 06:10 och alltid får köra bil på helgerna så minskar mina martyrpoäng drastiskt. Men det får jag ta. Jag slipper åtminstone frysa om benet...

Att trilla av pinnen*

Tio små pinnar åt supé i buren
en satte i halsen och så var de bara nio



Hannes
född 1 april 2009
död 2 juli 2009

Läkarrock*

När dagarna är långa, uppgifterna få och regnet öser ned kan man roa sig på google, med att "googla" olika ord. Med tanke på att bibbi redan har en låt tillängnad henne - som den drottning av ICA hon är - tänkte jag att jag också vill ha en låt. Så jag gick in på nån lyrics-sajt och sökte på "Doctor" som del av låttiteln. Föga förvånande var det många som velat tillägna sin läkare en liten sång (188 svar), men budskapen var överraskande olika.

*Sju låtar heter bara Doctor.

*21 låtar utvecklar temat och kallar sig "Doctor Doctor", "Doctor, Doctor" eller "Doctor! Doctor!". Jag gissar att de som döpt sin låt till det senare hade lite mer akuta problem. Bland dessa 21 band finns bland andra U2 och Iron Maiden med.

*Hos vissa anas en viss skepsis mot sjukvården, t ex i "Blame the Doctor, not the pills", "Doctor Kevorkian", "Don't be a Doctor", "Don't be rediculous, Doctor", "I don't need no Doctor" (Ray Charles) "Doctor Tucker Motherfucker", medan andra litar blint på sin läkare - "Trust me I'm a Doctor", "What the Doctor ordered", "The good Doctor", "Go call the Doctor".

*Fyra band uppmanar att ringa doktorn ("Call the Doctor"), medan Megadeath menar att han själv kan ringa i "The Doctor is calling".

*Vissa vill själva spela doktor - "I'm a doctor, not a doorstep", "I'm the Doctor" (Wyclef Jean, Motorhead).

*Av de mer svårplacerade titlarna finner vi "Do your duty Doctor (Oh! Oh! Oh! Oh! Doctor!)", "Doctor Puberty", "F.d.k. (Fearless Doctor Killers)", "I'm not a Doctor but I play one on TV", "Nurse, can you please prep the patient for sexual Doctor" och "Please Doctor, brainwash me".

Jag har svårt att känna nån särskild samhörighet med någon av de låtar jag hittade, så jag får väl fortsätta hävda att Bright Eyes har gjort den finaste och mänskligaste skildringen av en läkare i "Bowl of Oranges":

Then I came upon a doctor who appeared in quite poor health
I said there is nothing that I can do for you
That you can't do for yourself
He said oh yes you can, just hold my hand
I think that that would help
So I sat with him awhile then I asked him how he felt

He said I think I'm cured
No in fact I'm sure of it
Thank you stranger, for your therapeutic smile

So that's how I learned the lesson that everyone's alone
And your eyes must do some raining if you're ever gonna grow

Talangen - ett försvarstal

Året är 2001 - Skräpmusik och hiphop har tagit över världen, och alla de unga lovande artisterna börjar sina eller bli gamla (Bright Eyes, Kent, all britpop, etc). Det är ännu ett tag tills The Strokes och resten av garagerockbanden ska slå igenom. Världen suktar efter ett nytt hopp (och då menar jag inte Episod II), och fram kliver killen som nästan heter som Brian Adams. Med Heartbreaker hade han visat att han kunde stå på egna ben utan Whiskeytown, men med Gold gick kritikerna ner i spagat. Hans egen Exile on main street blandade genrer och stilar, alltid med en fast förankring i klassiska melodier. Ryan jämfördes med Dylan pga sin ålder och produktivitet (som senare kom att bli hans fall), och världens ögon var riktade mot en 24-åring med spretig lugg...

Året är 2004 - Killen som stod på toppen av världen är en skiva, en samling med outgivet material och två EP's senare på väg mot botten i rasande fart. Hans försök att rocka sågades brutalt (med all rätt), och alla var överens om att han behövde en producent som kunde hindra honom att ge ut allt han skrev.


Sedan 2004 har det varit tyst om Ryan Adams. Detta trots att han släppt fem skivor på de följande fem åren (varav en dubbelskiva). Och det är nu försvaret reser sig och protesterar. För alla fem skivorna är bra! Visst skulle han fortfarande vinna på att sortera bort några av de svagare spåren, men såväl Cold Roses som Easy Tiger innehåller fantastiska låtar (How do you keep love alive! Two!) och jag vågar till och med säga att Jacksonville City Lights och Cardinology är i klass med Gold.


Så för alla er som gav upp när han gick vilse - Kom tillbaka! Den unga talangen är borta, men han har ersatts av en dissillutionerad romantiker, och vem behöver inte en sådan från tid till tid?



En fågel! Nej, ett plan! Nej, det är - Bono!


Den 1:e augusti kan bli den coolaste showen jag nånsin sett... Och det närmaste jag kommer en månbas.

RSS 2.0