The importance of being Johannes
Jag förstod att nåt ändrats. Ingen mer dramatik. Det var vuxet, behärskat, långsamt, sansat och tråkigt och trist.
Folk försvinner medan andra är kvar. Att min första kurs tagit examen och min andra håller på med examensarbetet innebär följande:
* Man träffar ingen man känner på UMAS, förutom från nuvarande kursen.
* Att jag känner mig närmare och närmare ett professionellt yrkesliv.
Detta känns lite tråkigt, och det andra faktumet känns även stressande... Som läkare kan man inte bete sig hur som helst, och även om jag inte beter mig hur som helst nu heller vill jag gärna ha kvar rättigheten att göra det. Fattar ni?
Låt tankarna styra vad hjärtat känner. Det är så att vara vuxen och så att bli äldre.
Däremot är den nya kursen trevlig. Senast igår fick vi göra gynundersökning på en plastvagina, och det gick bra och kändes bara lite konstigt.
