Ingen är den andra lik, som patologen sa

 Hej då internmedicin!

Tack för de här tio veckorna. Du har lärt mig mycket, och jag kommer aldrig att glömma dig. Vi vet båda att våra vägar kommer att korsas igen, men vi kommer båda att tjäna på att gå skiljda vägar en tid. Du vet, börja längta efter varandra igen, och kanske stöta på varandra när vi börjat småvikariera på andra kliniker och då inse hur bra vi var för varandra.

 Hej igen psykiatri!

Vi trodde båda att jag hade lämnat dig för gott, men ödet ville annorlunda. Låt oss så njuta av den vecka vi får tillsammans, och försöka återskapa det vi en gång hade, innan jag på nytt flyr landet. Inget är så vackert som det som närmar sig sitt slut...

Men nu - fredagsfika! Den bästa fikan i veckan.*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0