Bara, bara vara vänner*

++++++ =

Sista helgen i Sverige, och det blir den bästa helgen i mannaminne. Nästintill alla mina (våra) finfina vänner är tillgängliga för umgänge och socialisering, och det känns underbart att få träffa alla innan vi åker. Hur bra det än har varit att bo i Gislaved så gnager ändå tanken på att ingen kanske ens märker att man är borta. Men alla har varit så goa och tycker att det ska bli roligt att träffa oss, så jag känner bara en stilla lycka att jag har så bra vänner!

=


I ett kontor, omgiven av visdomsord*

*Japp! Så var det klart att det blir ett examensarbete inom ögon (trol glaukom) nästa höst! Och med det följer förhoppningsvis ett vikariat. Inte för att jag känner mig särskilt vass på det just nu, men jag gillade verkligen ögonkursen så det kan nog bli bra.

*I övrigt så är det sömnstörningar på grund av resnerver som gäller. Och för att jag är tillbaka på psyk. Men det känns helt okej nu, alla är så gulligt här. Inga patienter än, men förhoppningsvis blir det några i eftermiddag.

*I helgen blir det after work! Åh, som jag saknat vår after work... Det ska bli toppen att få träffa alla underbara vänner igen, om än något vemodigt eftersom det dröjer innan vi ses igen. Nästa gång är jag 25 år, och har levt en fjärdedel av mitt liv.

*Om exakt en vecka kollar jag igenom min packning för tionde gången, innan vi börjar bege oss mot Köpenhamn och flygplatsen...

Dagens journalsärskrivning:
Intresseförlust  -> intresse för lust.

Inget ont som inte för något gott med sig

Att Fritzla: När ingen i familjen lämnar hemmet på hela helgen, utan stannar inne i varandras goda sällskap.


Ingen är den andra lik, som patologen sa

 Hej då internmedicin!

Tack för de här tio veckorna. Du har lärt mig mycket, och jag kommer aldrig att glömma dig. Vi vet båda att våra vägar kommer att korsas igen, men vi kommer båda att tjäna på att gå skiljda vägar en tid. Du vet, börja längta efter varandra igen, och kanske stöta på varandra när vi börjat småvikariera på andra kliniker och då inse hur bra vi var för varandra.

 Hej igen psykiatri!

Vi trodde båda att jag hade lämnat dig för gott, men ödet ville annorlunda. Låt oss så njuta av den vecka vi får tillsammans, och försöka återskapa det vi en gång hade, innan jag på nytt flyr landet. Inget är så vackert som det som närmar sig sitt slut...

Men nu - fredagsfika! Den bästa fikan i veckan.*

Hörlurar, jag lyssnar i hörlurar

Dags att välja ut vilken musik man ska leva med de närmaste tre månaderna! Något svensk är givet (Håkan, Kent och Anna Järvinen), lite klassiker (någon Bruce-skiva och några Dylan), lite favoriter (NiN, M.I.A. och Pete), något nytt (Nordpolen, Parken) och lite stämningsfyllt (Calexico, Stina Nordenstam). Som någon slags första skiss, det kommer att tillkomma en del när jag orkar starta min egen dator för att kolla. Men sen då? Tips mottages tacksamt på grejer som jag inte hört, och som man inte tröttnar på.

Vilken skiva skulle du ta med dig till en öde ö?
Och vad är förutom musik nödvändigt när man lämnar Sverige ett tag?

Mannen i den vita rocken (19 veckor senare)

Idag rondade jag mina patienter själv. Det har jag visserligen gjort tidigare, men idag var första gången det kändes riktigt bekvämt. Först rondar man med sjuksköterskorna, och då ska man som läkare först fråga hur de uppfattar att patienten mår, sedan titta lite i papperna, säga "Uh-hmm" när något verkar ha förändrats, göra kvicka iaktagelser kring labvärden och temp, och förhoppningsvis ha en aning om vad som nu ska följa. Sedan går man runt till patienterna med sin pärm, väger sina ord noga, skämtar förhoppningsvis med gamla Agda, låter oroliga Bo få ställa några frågor, innan man på ett myndigt och manligt sätt informerar patienten om hur läget ligger. Och idag kände jag mig trygg och stadig i den vita rocken.

Manligt förresten. Vad innebär det att vara manlig idag? Bibbi säger att det är manligt att våga vara kvinnlig (sic!). Andra menar att det är manligt att vara sig själv, vad det nu innebär. Givetvis får man inte vara grabbig om man vill vara manlig, även om man är sig själv, får då blir man barnslig. Men att våga vara barnslig, det är manligt. Men inte att vara gubbig, för då kanske man blir gubbslem och då faller man mot den grabbiga sidan igen, och på detta sättet tar loopen aldrig slut.

Hjälp.


Global fussball ok

Som uppvärmning inför kvällens drabbning beslöt sig familjen Svegard för att återuppleva framgångarna från VM -94 genom att så hela Sverige-Rumänien, inkl förlängning och straffar. Nedan följer ett bildspel för att illustrera.


Här var det spännande. Sverige hade precis kvitterat genom en nick av Kenneth Andersson.


Sveriges sjätte straff, som slås i mål av en Henke som knappt fått hår på bröstet.


En ledsen rumän. Vilken nagelbitare!

Tack syster Marianne som inte spelar över sina videoinspelningar!

Kaffe-kaffetåren, den är god

Mina föräldrar brukar dricka varmt vatten med en nyans av något som liknar kaffe i på morgonen. Eftersom jag gillar KAFFE får jag brygga en egen kanna efter deras. Och i morse när jag gick upp hade mamma lagt fram en egen påse Zoegas till mig, eftersom hon vet att jag inte vill ha Löfbergs lila.



Tack mamma!

Ibland är det så här att vara Johannes


Yes alltså! Nytt rekord i blogg-världen!

Tio inlägg utan en enda kommentar! Det är så skönt att veta att man har en trogen beundrarskara, och som känner mig så väl att det inte behövs några ord, den där pinsamma tystnaden infinner sig aldrig. Man bara vet att den andra finns där, lyssnar och förstår. Skönt! Uppmuntring eller hejarop har ju aldrig gjort någon lyckligare, man ska hålla fötterna stadigt på jorden.

*I väntan på bättre tider:
Ny vän på facebook: Idol-Sepideh
Helg-utflykt: Första besöket på Ullared
Oro: Mitt Kina-visum-stämplade pass finns nu på Indiska ambassaden
Låt: Conor Oberst - I don't wanna die (in a hospital)
Film att se: Death Proof
Diagnos: SLE-skov i form av hjärnödem med vänstersidig hemipares som följd
Öl: Weissbier
Årstid: Höst
Syskon: Linn, Andreas & Marianne
Klantighet: 100-höjdare-snubben som visade sig vara psykpatient
Kvinna: Angelica Andersson
Tid: Läggdags


Är det fel på tv3 eller på hallänningarna?


Äkthet*

Det finns människor som bara andas rock'n'roll. Som genom att gå in i rummet fångar allas blickar, och som med en nonchalant vetskap om detta inte behöver bry sig om hur man ska föra sig, utan vågar vara sig själva. Som när de går upp på scen har alla historiens rockposer i blodet, och utan ansträngning kan förmedla det väsentliga, själva kärnan i rock'n'roll - sex, utanförskap och ren energi.




Och så finns det dom som är den raka motsatsen...

RSS 2.0