Liv och död
Helgen var precis så trevlig som man kunde hoppas, men jag kan ändå inte släppa min skavande ångest från Halmstad. En frisk kvinna blev överkörd och släpad till döds under en bil mitt på stora torg. Vi hade gått från den exakta platsen femton sekunder tidigare, och hörde gasandet och smällen.
Jag menar, jag har sett rejält skadade människor, döende och döda människor, men det här är en helt annan sak. Jag var inte i tjänst. Ingen förvaning, ingen chans att göra något.
I bilen satt en mamma och hennes 7-åriga dotter. Mamman körde på offret, fick panik och trampade gasen i botten.
Hur hanterar man någonting sådant? Kan man förlåta sig själv för att man dödat en annan människa med familj och vänner för att man var okoncentrerad och stressad?
Efteråt såg vi bara bilen, den krossade cykeln och en blodpöl. Det var först när vi kom hem som vi kunde läsa om hennes död.
