No Direction Home

Ja, vilken helg. Tyvärr har nu den där ångestfyllda tomheten efteråt infunnit sig, samtidigt som höstens mörker och vemod omfamnar en så att man rent instinktivt drar upp jackkragen och huttrar till. Mina långa resor genom mörkret på väg till och från jobbet måste dämpas med något att läsa, för ingen musik kan göra det. Glad, snabb eller hård musik känns bara fel, och deppig, lugn eller ljuv musik förstärker bara hösten. Och fram till resan har jag inte mycket att se fram emot...

Men logdansen blev allt vi hoppades på. Maten var fantastisk, vännerna underbara, och sigges loge galen. Kan inte minnas sist jag hade så trevligt i goda vänners lag. Jag längtar efter er alla, och malmö, och vårt hem.

Efter att denna jobbveckan på akuten är till ända ska jag se till att lägga upp lite bilder för er som inte har åtkomst till facebook...