Ju mer man vet desto mer inser man att man inget vet
Johan var duktig på Vem vet mest. Vem sjutton kan under tidspress svara på frågor om Odyssen eller distrikt i Polen? Dessutom blev vi impade av hans rätta svar på året om Sovjetunionens upplösning. Starkt jobbat, Johan!
Jag har insett att man (jag?) går igenom livet med så löjligt mycket kunskapsluckor. Jag menar, vad kan man egentligen? Bitar, fragment av fakta, som ständigt vävs ihop till någon slags helhet i vardagen. Jag kan berätta en del om mycket, men inte mycket om något.
Givetvis kan man inte kunna allt, men det är så frustrerande när det bara är bråkstycken av det man en gång kunnat som finns kvar. Vid senaste besöket i Markaryd tittade jag igenom några gamla prov från gymnasiet, där jag skrivit nästan två långa sidor på en essäfråga om någon viktig stad, värd för någon händelse under franska revolutionen, och jag minns inte ens att jag någonsin hört stadsnamnet. Det kändes som om jag läste någon annans prov, och det var en märklig känsla.
Jag har tänkt efter, och det är få ämnen jag skulle anse mig behärska. Nog för att föra en diskussion eller följa en debatt, visst, men för att verkligen kunna något krävs det tid och engagemang som man (jag?) inte har i dagens samhälle.
Däremot vet jag nu att Robhino köptes av Manchester City 2008.*
Jag har insett att man (jag?) går igenom livet med så löjligt mycket kunskapsluckor. Jag menar, vad kan man egentligen? Bitar, fragment av fakta, som ständigt vävs ihop till någon slags helhet i vardagen. Jag kan berätta en del om mycket, men inte mycket om något.
Givetvis kan man inte kunna allt, men det är så frustrerande när det bara är bråkstycken av det man en gång kunnat som finns kvar. Vid senaste besöket i Markaryd tittade jag igenom några gamla prov från gymnasiet, där jag skrivit nästan två långa sidor på en essäfråga om någon viktig stad, värd för någon händelse under franska revolutionen, och jag minns inte ens att jag någonsin hört stadsnamnet. Det kändes som om jag läste någon annans prov, och det var en märklig känsla.
Jag har tänkt efter, och det är få ämnen jag skulle anse mig behärska. Nog för att föra en diskussion eller följa en debatt, visst, men för att verkligen kunna något krävs det tid och engagemang som man (jag?) inte har i dagens samhälle.
Däremot vet jag nu att Robhino köptes av Manchester City 2008.*
Kommentarer
Trackback
