No Direction Home

Idag var jag kanske vuxnare än jag nånsin varit. På cykeln på väg hemåt, i full karriär som sig bör, kom jag fram till t-korsningen mittemot Rockys pizzeria, där det alltid är rött om man nyss haft grönt i korsningen innan. Denna korsningen tar bara emot bilar från ett håll, och det är klar sikt.

Idag, som oftast, var det inte en bil i sikte. Detta brukar leda till att jag bara kollar en extra gång efter polisbilar i närheten, och sedan bara trampar på över gatan och mot det röda ljuset. Men så såg jag att där stod en grabb på kanske tio år och väntade laglydigt på grönt ljus med sin cykel. Vad göra? Jag fick ju helt enkelt bromsa in och ställa mig bredvid honom i min röda cykelhjälm och föregå med gott exempel. Där stod vi i en halv minut, såg inga bilar passera, och sedan slog det om till grönt.

Johannes - förebilden