No Direction Home

Gårdagens spelning får trots mindre missar klassas som lyckad. Röstbekymmer, långa texter, många låtar och mellansnack gjorde att viss nervositet hann infinna sig, men efter några låtar var den som bortblåst (i samma stund som Libertines-klassikern Don't look back into the sun dundrades igång av Lennart), och man kunde njuta av resten.

Det var riktigt roligt att ha ett större gäng låtar att framföra, och dessutom ha en plan för kvällen. Roligast att spela var nog Glasvegas It's my own cheating heart that makes me cry, Dylans Positively 4th Street, Magnus Please don't die och, givetvis, Swing Away.



Det allmänna publikomdömet var att allting verkade mer genomarbetat och planerat (vilket det var), att vi var mer samspelta (vilket vi var) och att det var kul med dragspel och munspel (vilket det var!).

Tack alla som kom, skrattade åt våra skämt, applåderade våra låtar, dansade lite med höfterna och hjälpte till att peppa oss! Extra tack till Agge förstås, som gjorde stordåd med munspelet (och tamburinen).