No Direction Home

Nej, nu har det varit för lite bilder här ett tag. Vi börjar med en katt:


och går vidare med trädbilden från sommarstugan i Mellbystrand förra helgen:

Härliga vänner!

Så var två dagar på kirurgkliniken nästan avklarade. Folk är trevliga, kirurgerna bara lite macho, jag jobbar med en trevlig underläkare och arbetsbördan är ovanligt lätt. På det hela taget är jag nöjd, även om jag fortfarande inte är stormförtjust i äckliga sår och kameraundersökningar i röven på folk.

Appropå äckliga sår så sprang jag inom ortopedmottagningen för att be om en extra strumpa att ha under plaststöveln, och för att be om tips om omläggning eftersom såret fortfarande vätskar sig lite. Sjuksyrran kollade på det, och hämtade sedan överläkaren som kunde konstatera att det troligen var infekterat - så nu har jag omläggning och står på antibiotika. Och jag som bara tyckte att det var lite rött...

För att ha det sagt:
Jag hatar att halta runt med plaststövel
Jag är orolig över att inte kunna idrotta för fullt någonsin igen
Jag blir så invalidiserad att jag inte har lust till någonting

Så var man på plats i Gislaved, och har hunnit med att fira en mycket trevlig midsommar och träffa hundra släktingar till bibbi. Det är mysigt att vara tillbaka på Hallarydsvägen!

Midsommarafton bjöd på de godaste sillar jag smakat (romsill! kräftsill!), goda snapsar och finfin öl. Gårdagen spenderades i en lada, som efter en del förberedelser fylldes av släktingar som ville fira bibbis morfars 80-årsdag. Maten var alldeles för god, så alla blev alldeles för mätta. Sen blev det tipsrunda och lekar, allt med tema "Sven".

Imorgon börjar jobbet, och jag börjar bli nervös... Det var trots allt några år sedan jag läste kirurgi, så just vätskebehandling, sårvård och preoperativa bedömningar ligger inte helt färskt. Men jag traskar runt i min stövel som om jag aldrig gjort nåt annat, vilket trots allt känns nödvändigt. Att hoppa runt på kryckor hade knappt fungerat, inser jag nu...

Och i veckan börjar sommaren på riktigt. Så klart, som sig bör när man låser in sig på ett sjukhus.

Titta vilka fina stygn! Sådär ser det bara ut om en underläkare sytt ihop, som vill träna på suturer...


Och med moon-booten på kan jag till och med gå omkring (långsamt) utan kryckor.

Med andra ord - ingen mer hemtjänst.

Ja, vilka två veckor det har varit. Sen gipset kom på har det varit fullt upp. Först ut var Stockholm, dit vi tog oss med picknick-pappan Johan och hans bil.
 Vättern!

Vi bodde hos party-fadde, och pruttkungarna delade säng. Jag har aldrig förstått varför att ligga skavfötters skulle vara trevligare än att ligga normalt, men men.
 
Knekten & kungen

Det blev inte så mycket sightseeing då mina armar, händer och höfter värkte av kryckorna, men Stadion fick vi se i varje fall.


Och där spelade så klart den hetaste snubben från Jersey sedan Frank Sinatra - Bruce Springsteen! Konserten får klara ++++ av mig, och bäst var Lost in the Flood, Detroit Medley samt Dancing in the Dark.


Vi spelade Guitar Hero tills händerna blödde, trummor tills soffan var blöt av svett, och sjöng oss hesa - mest hela dagarna. Tills och med bibbi!

Sen åkte vi direkt till Mellby, dit massor av vänner vallfärdade. (Anders har bilderna, och de finns på Facebook.)
Mycket trevligt! Bäst var Lars-Gunnar Bloms bok Inte nu igen! ur vilken det blev mycket högläsning.

På lördagen var det dags för The Zissous första betalda gig, på Rockfesten i Markaryd! Vi fick 20 min att agera förband åt The Poodles, och trots pallen stod vi pall och fick inte foten...


David dansade mest och bäst!

Imorgon ska jag få ortos istället för gips, och kan förhoppningsvis avlasta hemtjänsten här hemma. Snart bär det av mot Gislaved, och då blir det mer bloggande och mindre action.

Pre-operativt: Sammanbiten men vid gott mod. De tänkte söva mig, men eftersom jag önskade spinalbedövning var det det som var tänkt. Då sticker man alltså in en tjock nål i ryggmärgen, och bedövar hela kroppen nedom naveln.
Det är helt normalt.

I väntrummet blev det några podcasts med Ricky Gervais och Co, och den andra patienten måste har trott att jag fått nån rolig medicin när jag skrattade högt för mig själv. Det visade sig att jag gått med narkosläkaren som kandidat, liksom med operatören. Trevliga, rutinerade grabbar, vilket kändes bra.

 
Post-operativt: Nåväl, så kan det gå. Ryggmärgsbedövningen lades av den rutinerade överläkaren, men tog inte som den skulle, dvs jag hade fortfarande lite känsel för smärta. Överläkaren "-Nästa gång du ska opereras bör du nämna att spinalbedövning inte funkar så bra på dig. Att den inte tog kan bero på det, eller att jag lade den fel - sånt händer. Men inte mig." Dessförinnan, när han tvättade med sprit: "-Nu blir det riktigt, riktigt kallt. Då kanske man kan undra varför jag inte värmer upp spriten innan, men då börjar den brinna ser du. Och det är inga patienter som vill bli tvättade med brinnande sprit, det är dålig vård."

Så hipp som happ fick jag bli sövd. Nästa minne är av att jag försöker kräkas, sen somnar jag igen. Tydligen hade jag börjat bli medveten, börjat dra i tuben som satt fast nere i min luftstrupe och hunnit få laryngospasm innan jag fick mer narkosläkemedel... Därav min nuvarande heshet.

Sen blev det några timmar på post-op, där jag blev ompysslad av fyra sjuksköterskor som gav mig kaffe, saft, glukos-dropp, bullar, kakor och Svensk DAM-tidning. Härlig uppassning! Så snart jag kunde känna mina nedre extremiteter igen (alla tre) fick jag börja röra mig. Johan hämtade mig (tack!) och sen bar det nästan genast av till bion - Terminator Salvation! Klart sevärd bio-film.

Nu blir det gips och kryckor i två veckor, sedan plaststövel i ytterligare fyra-sex. Jag kommer att bli Värnamo sjukhus egen dr House när jag springer runt där halt...

Så här har min kväll varit. Mitt i den trevliga basketen kändes det som om någon sparkade mig på hälsenan, och det smällde till. Sen blev det väntans tider på akuten, en snabb påtittning, gipsning, och en operationstid imorgon.

Tack Agge och Magnus för att ni ägnade er tid åt mig och min häl!

Igår blev det fågelskådning, trots den sena kvällen i fredags efter kanalbåtsfärden. Så efter den långa bilfärden till Österlen satt det gott med kaffe och kaga. Medverkade gjorde David, Max och Johan Kappelin.

 
Stenskvätta genom tubkikare.
 En annan fågel
 Fin natur! Paparazzi-shot
Visst får man känslan av att davve är krigsfotograf i typ Irak? Detta var strax efter att han trampat i fårskit, och det tog honom en halvtimme att pilla bort allt som fastnat under skon.


Johan hittade en rolig stig när vi var på jakt efter Sommargylling.

Havet! Precis lika kallt som det ser ut.

Det var skoj att skåda, framförallt som de andra tre visste vad de gjorde och kunde lära upp mig. Det var inte alls nördigt att lyssna på fågelläten på cd-skiva i bilen, det är helt normalt. Nu vet jag hur en gulsparv och koltrast låter i alla fall, och kan känna igen en stenskvätta.

Om ni såg Champions League-finalen igår kan ni inte ha missat honom, trots hans ringa längd. Att gå in till världens största match, med världens just nu två bästa lag, bland spelare som Ronaldo, Rooney, E'to, Van der Saar, Ferdinand, Xavi, Tévez, och dominera så totalt är... helt vansinnigt. Jag kan inte minnas när jag senast såg någon med sån fantastisk bollkontroll i full fart. United fick ta till två-tre spelare varenda gång för att stoppa honom, och trots det krävdes det ofta en frispark.

Och han avgör matchen med en nick. Mot Manchester Uniteds mittbackar -
Vidic: 188 cm
Ferdinand: 189 cm
Leo Messi: 169 cm

Och såg ni hur? Han låg för sjutton i 45 graders vinkel i luften för att kunna träffa bollen exakt som han ville och placera in den i Van der Saars vänstra kryss. Hans match var en fantastisk uppvisning, och han personifierade allt som är stort hos Barca; passningssäkerheten, individualismen, självförtroendet, ödmjukheten, skönheten och säkerheten.

Och lillgrabben är bara 22 år...

Fy fan vilken tid detta tog, men det var värt varenda sekund!

Jag kräver kommentarer...

Världens bästa sommarlåt, nu på jotub!

Ja, det kan man kalla en helg fylld av action...

The Bourne Identity - svag 4:a
The Bourne Supremacy - 3:a
Terminator 3 - stark 2:a
Iron Man - 3:a
I Am Legend - stark 2:a
X-Men The Last Stand - 2:a

... men inte för mig.

Ryggbiffen får vänta till imorgon, ikväll blir det tre poäng mot Gefle i Halmstad!

Låt oss hoppas på Björn Hellberg, mål av Görlitz och strålande sol!

Idag bär det av hem till skogarna för några dagars familjeumgänge. Dem har man ju saknat, och Småland, men inte så mycket Markaryd.

Markaryds kommun är en kommun i Kronobergs län.

Markaryds kommun är belägen i sydvästra hörnet av Småland, på gränsen till Skåne och Halland. Här befinner man sig på gränsen mellan det skånska jordbruks- och slättlandskapet och det småländska skogslandskapet. Här finns landets sydligaste vildmarker. Djupa skogar och vidsträckta myrar lyses upp av idylliska sjöar och porlande bäckar. En del av kommunens yta utgörs av s.k. ryaskog, planterad skog på gamla betesmarker som tidigare fanns i stor omfattning.
(Wikipedia)

Låter rätt så idylliskt, eller hur? Visst är omgivningarna och de porlande bäckarna en hit, men tätorten har man ju inte mycket för när man väl flyttat därifrån. Springa omkring på vårmarknaden och knog-hälsa på Stojnic - nej tack.

Nej, tacka vet jag familjen! Ikväll blir det ryggbiff och imorgon grillning.

Jävlars vad lite bloggande det blivit på sistone! Och att det beror på att vi haft fullt upp är ju ingen ursäkt, utan i sig en anledning att ta sig i kragen och blogga. Det är bara när man inte gör nånting och har tråkigt som man har tid, och då har man ju inget att säga.

Dykningen i Kullen i lördags gick som bekant upp och ner, men inte så mycket ner. Trots det fick vi se en del fiskar, sjöstjärnor och koraller, och det var en toppenmysig dag i sällskap med Magnus och Anna. Kullen har blivit ett frekvent resmål för oss, och det är väl värt ett besök om man vill komma ifrån staden för en dag.

Kvällen spenderades - trots strapatserna som det ändå innebär att dyka - i schlagerns tecken, med mys och finalen hemma hos Johan och Anna (en annan anna), och sen bidde det diggelo-diggelej på Hipp tills solen nästan gått upp.
Alltid lika tokigt, alltid lika roligt!

Jag älskar denna bild! Den stackaren har blivit av med sin hand.

Gårdagens spelning får trots mindre missar klassas som lyckad. Röstbekymmer, långa texter, många låtar och mellansnack gjorde att viss nervositet hann infinna sig, men efter några låtar var den som bortblåst (i samma stund som Libertines-klassikern Don't look back into the sun dundrades igång av Lennart), och man kunde njuta av resten.

Det var riktigt roligt att ha ett större gäng låtar att framföra, och dessutom ha en plan för kvällen. Roligast att spela var nog Glasvegas It's my own cheating heart that makes me cry, Dylans Positively 4th Street, Magnus Please don't die och, givetvis, Swing Away.



Det allmänna publikomdömet var att allting verkade mer genomarbetat och planerat (vilket det var), att vi var mer samspelta (vilket vi var) och att det var kul med dragspel och munspel (vilket det var!).

Tack alla som kom, skrattade åt våra skämt, applåderade våra låtar, dansade lite med höfterna och hjälpte till att peppa oss! Extra tack till Agge förstås, som gjorde stordåd med munspelet (och tamburinen).

Ikväll lägger vi de sista pusselbitarna! Efter spelningen blir det en öl eller två på Aruman eller något annat närliggande ställe, haka gärna på så rundar vi av kvällen tillsammans.

19:00 på Hemgården, var inte sena!